Alla inlägg under april 2011

Av lillaviola - 29 april 2011 07:54

I går så somnade jag utmattad i soffan vid 21.30,men med ro...

Jag har klippt håret kort,snaggat så det är min markering tror jag.

enklare variant av det Britney Spears gjorde för några år sedan, Hon rakade bort allt!


Nu går vi till avslutning av denna helvetes vecka och jag hoppas att det inte hopar sig några större orosmoln på vår icke rosa himmel=)


Om en timme ska jag vara på byrån och här sitter jag i mitt urläckra nattlinne ( hostharkel )   och pladdrar via tangetbordets knappar.


Men det är väl just det jag behöver nu, en lite stund för mig själv och mitt tangentbord.


Sonen mår rätt bra och kom upp ur sängen utan stora problem. Dottern gick för länge sedan och hon kvittrar som en söt lite vår fågel.


Kära maken snarkar på efter nattens jobb och jag borde verkligen sätta fart nu!

Raggsockan ska ju ut också...


Kram på er alla och ha en skön fredag! Eder Viola

ANNONS
Av lillaviola - 28 april 2011 10:45

Jag inser att varje historia har 2 sidor,allt beror på vem som berättar.


I dag ska jag vara lite mer saklig...eller kanske bringa en bild av vår historia.Utan att hänga ut sonen.


Sedan barn har sonen varit unik och speciell, som alla barn. Han passade inte alltid in i skolans värld då han använde andra ögon än sina jämnåriga.


Sonen är en tänkare och filosof vilket jag anser vara en styrka. Det finns uttryck som han myntat bara genom att uttrycka sin tanke om en händelse.


När hans kära farfar i slutet av sin liv låg hemma och farmor i fråga hade ingen kunskap hur farfar hade tänkt hur han ville ha det när han var död.

Sonen ställer en rak fråga till sin farfar

- Ska du brännas eller grävas ner? Farmor undrar och vi får nog ingen mat om du inte svarar.


Eller frågan jag fick en morgon,då jag vaknat sent och jäktade på.

-Är det mitt fel att vi är sena?

- Nej ,svarade jag

- Men varför ska jag lida för det och må dåligt?


Han har alltid gått sin väg och uttryckt sina tankar och haft sin speciell stil.

Den stil som i dagarna har legat honom i faten,just för man utifrån han stil har gjort en bedömning på vad han har för status.


Av någon konstig anledning tar man inte upp sonen historia om inlärningsvårigheter, han bekymmer i skolan och hans mentala krasch.

Den är inte intressant...


Jag tycker att det är helt i sin ordning att myndigheterna bryr sig,men när jag skrek högt var det ingen som brydde sig. 

Min oror har inte varit intressant,då jag är BARA mamma.


Och så kom det en anmälan och hela apparaten är i gång.

Att JAG inte hade tänkt på det. Då hade jag banne mig gjort detta ( anmälan ) för länge sedan.


Nu utfrågas vi,granskas,sonen granskas och inte en ända gång har vi sagt nej.

Ändå så har vi behandlats ut i från att vi lurar samhället och försöker gömma sonen????.


Så säga vad man vill om livet,men i bland är den hårdare än planerat.

Nu har en myndighet gett oss kredit för vår öppenhet och insett att de kanske är ute på fel spår.

Vi behöver hjälp,men av vilken anledning går åsikterna i sär.


Även om det nu uppdagas något vi inte visste så köper jag inte denna bärsärkargång.

Men nu är jag ju bara MAMMA och ska vara jäkligt glad att de inte satt dit oss tidigare(?!).


Nästa vecka så får vi veta mer om hur usla vi är som föräldrar.

Tills dess så njuter jag av mitt föräldrarskap och kan säga...


JAG ÄR STOLT MAMMA TILL EN UNIK SON!!

JAG ÄR STOLT MAMMA TILL EN UNIK DOTTER!!


Eder Viola

ANNONS
Av lillaviola - 27 april 2011 22:31

Men hur vet man allt man borde veta,när man inte vet det?

Vart ska man vända sig med frågor man inte visste man borde ha?

Och hur gör man för att inte göra om det man NU vet?


Familjen är granskad,en anmälan är gjord till sociatjänsten " Barn i fara"

Att vi granskas gör mig i och för sig inte något,för det finns inget att dölja.

Men vart ligger sammarbetet mellan myndigheterna? För mitt i all denna soppa pågår en annan utredning som med focus på sonens "handikapp".

Hur klara sig den mamman/pappan som är ensam om det här och har noll nätverk?

Vi har blivit fråntagna vår rätt att tycka,ge vår vinkling och komma med förklaringar och en önskan om förståelse.

Jag kommer inte bli trevlig,när jag själv har landat. Att sätta in alla resurser betyder inte då att man behöver bete sig som ett svin,bara för man är socionom. Vi är sammarbetsvilliga,men inte om vilkoren är detta att vi blir från tagna vår värdighet och självkänsla.

Jag överlever,men jag är inte lika säker på hur mina grabbar kommer att klara denna kris.

Skolan har fått eld i baken och ska nu göra allt för att det ska bli så rätt som möjligt för sonen.

När jag frågar vad planen är för dottern? Blev tystnade total....Hon  mår också dåligt och ingår i familjen. Fast det kanske kom som en överraskningen för vissa;-)


Men annars är det bra...Kram eder Viola

Av lillaviola - 27 april 2011 12:39

Som självutnämd chef för AB Skrik och Panik så är det jag som fattar beslut som övriga i företaget inte alltid uppskattas.

Det är svårt att frälsa alla!


På senaste mötet fick jag och min vice ordförande/vd signal om att någon i företaget inte mådde bra och en handlingsplan upprättades.


Berörda parter utifrån kontaktades men gehöret var lika med noll.

Nu blev det så att den i företaget som inte mådde bra skapade en oordning och drog till sig viss uppmärksamhet i från andra håll än dem vi kontaktat.


Då blev det fart under galoscherna och man i frågasätter nu mig som vd vilket de nu inte gör ostraffat.


Efter som jag ännu inte i detta ärrende har så många lik i garderoben,så blev jag så ini helsike sur att fann flög i mig.

Men jag hann sansa mig innan orden flög ur min bekanta käft.


I trådar som bör dras har jag dragit och fram kommer både det ena fakta efter det andra,sånt som man som chef "borde veta".

Alltså har jag under min tid som chef missat saker som jag alltså borde veta.


Men hur vet man allt man borde veta,när man inte vet det?

Vart ska man vända sig med frågor man inte visste man borde ha?

Och hur gör man för att inte göra om det man NU vet?


Vi bordlägger ärrendet till nästa möte,som förmodligen blir redan till kvällen.


Bloggen som ovan nämns/ Viola den lilla häxan!

Av lillaviola - 26 april 2011 18:49


   

Jag är glad att hur jäkla hårt vindarna blåser,så har jag alltid kära maken vid min sida.

Han gillar inte allt som sker,men att han står pall utan att flippa ur det är en stor seger för oss.

Speciellt dagar då sonen har det tufft och vi får skit får många håll.


Man ska veta att man lever...eder Viola


 





Av lillaviola - 26 april 2011 18:24
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av lillaviola - 25 april 2011 20:38

   Hejsan på er i sommarvärmen!


Lider ni av samma problem som jag,minimalt med rätt sortskläder för bleka sommarben?


Samma visa varje år...Inget passar till man inser att kroppen man har är den samma som i vintras,men då liksom lite mer inpackat.


Man kan kanske vända på det hela och säga att det man är rädd om vårdar man ömt  . Som ömtåliga saker...om ni fattar?


Sen får man för sig att visa upp det dyrabara man har och tar bort en del av emballaget...



Chock eller inte, ibland får man snällt gilla läget och visa upp sina dyrbara volanger till allmän beskådan.  


Om man ska få lite så måste man ge lite,av livet. Och här är det massor av liv! ( placerad på magen och höfterna )


Så kaka till kaffet hoppar jag över tills augusti  .


Kram till er från mig/ eder Viola

Av lillaviola - 23 april 2011 00:50

 


Man kan ju önska, ibland, att man var lite rusig av vinet vi har drukigt... Nu blev ju inte mängden vi så mycket utan mer en date med Herr Samarin=)


Ni vet när man äter sånt som skapar tivoli i magen och skapar luftbubblor som vill ut både här och där.

Och för vissa i familjen är de vare sig ljudlösa eller luktfria.


Därför avstår vi vidar utveckligen av påskmaten och återgår till den vanliga menyn OCH inget GODIS...


Men vad det gäller påsken för övrigt har den varit trevlig.

Söta sonen har ofivilligt umgåtts med oss under en familjemiddag hos svärmor.


En trumpen tonåring i hop med en vild 2 åring, ja det gick rätt bra. För minikusinen gav aldrig upp och när sonen inte trodde vi såg på så såg jag honom le....Han är inte trumpen rakt igenom.


Dottern bjöd på ett klädval av den färgsprakande modellen med div. blandade mönster. ojojoj säger jag då som mamma.

Tur hon fick beröm av andra som såg ngt jag inte såg...Snygg som skrutt är hon...enligt vissa. Jag avstår för vidare påstående. Partisk=)


Kl är 01.10 och söta sonen har hittat hem...Han glömnde tiden=(. Nu sitter han och kära maken och tittar på något som för dem samman HÅRDROCK...


Visst är livet underbart!


Puss och kram eder Viola   Våpen för kvällen och natten!

Presentation


Här kommer du att bjudas på kaos,oordning,mycket skratt en och annan tår. Det är min vinkling av livet

Följ min blogg

bloglovin

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11 12
13
14 15
16
17
18 19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29
30
<<< April 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Lillaviola med Blogkeen
Följ Lillaviola med Bloglovin'

Familjen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se