Men hur vet man allt man borde veta,när man inte vet det?

Vart ska man vända sig med frågor man inte visste man borde ha?

Och hur gör man för att inte göra om det man NU vet?

Familjen är granskad,en anmälan är gjord till sociatjänsten " Barn i fara"

Att vi granskas gör mig i och för sig inte något,för det finns inget att dölja.

Men vart ligger sammarbetet mellan myndigheterna? För mitt i all denna soppa pågår en annan utredning som med focus på sonens "handikapp".

Hur klara sig den mamman/pappan som är ensam om det här och har noll nätverk?

Vi har blivit fråntagna vår rätt att tycka,ge vår vinkling och komma med förklaringar och en önskan om förståelse.

Jag kommer inte bli trevlig,när jag själv har landat. Att sätta in alla resurser betyder inte då att man behöver bete sig som ett svin,bara för man är socionom. Vi är sammarbetsvilliga,men inte om vilkoren är detta att vi blir från tagna vår värdighet och självkänsla.

Jag överlever,men jag är inte lika säker på hur mina grabbar kommer att klara denna kris.

Skolan har fått eld i baken och ska nu göra allt för att det ska bli så rätt som möjligt för sonen.

När jag frågar vad planen är för dottern? Blev tystnade total....Hon  mår också dåligt och ingår i familjen. Fast det kanske kom som en överraskningen för vissa;-)

Men annars är det bra...Kram eder Viola

Som självutnämd chef för AB Skrik och Panik så är det jag som fattar beslut som övriga i företaget inte alltid uppskattas.

Det är svårt att frälsa alla!

På senaste mötet fick jag och min vice ordförande/vd signal om att någon i företaget inte mådde bra och en handlingsplan upprättades.

Berörda parter utifrån kontaktades men gehöret var lika med noll.

Nu blev det så att den i företaget som inte mådde bra skapade en oordning och drog till sig viss uppmärksamhet i från andra håll än dem vi kontaktat.

Då blev det fart under galoscherna och man i frågasätter nu mig som vd vilket de nu inte gör ostraffat.

Efter som jag ännu inte i detta ärrende har så många lik i garderoben,så blev jag så ini helsike sur att fann flög i mig.

Men jag hann sansa mig innan orden flög ur min bekanta käft.

I trådar som bör dras har jag dragit och fram kommer både det ena fakta efter det andra,sånt som man som chef "borde veta".

Alltså har jag under min tid som chef missat saker som jag alltså borde veta.

Men hur vet man allt man borde veta,när man inte vet det?

Vart ska man vända sig med frågor man inte visste man borde ha?

Och hur gör man för att inte göra om det man NU vet?

Vi bordlägger ärrendet till nästa möte,som förmodligen blir redan till kvällen.

Bloggen som ovan nämns/ Viola den lilla häxan!