Jag inser att varje historia har 2 sidor,allt beror på vem som berättar.

I dag ska jag vara lite mer saklig...eller kanske bringa en bild av vår historia.Utan att hänga ut sonen.

Sedan barn har sonen varit unik och speciell, som alla barn. Han passade inte alltid in i skolans värld då han använde andra ögon än sina jämnåriga.

Sonen är en tänkare och filosof vilket jag anser vara en styrka. Det finns uttryck som han myntat bara genom att uttrycka sin tanke om en händelse.

När hans kära farfar i slutet av sin liv låg hemma och farmor i fråga hade ingen kunskap hur farfar hade tänkt hur han ville ha det när han var död.

Sonen ställer en rak fråga till sin farfar

- Ska du brännas eller grävas ner? Farmor undrar och vi får nog ingen mat om du inte svarar.

Eller frågan jag fick en morgon,då jag vaknat sent och jäktade på.

-Är det mitt fel att vi är sena?

- Nej ,svarade jag

- Men varför ska jag lida för det och må dåligt?

Han har alltid gått sin väg och uttryckt sina tankar och haft sin speciell stil.

Den stil som i dagarna har legat honom i faten,just för man utifrån han stil har gjort en bedömning på vad han har för status.

Av någon konstig anledning tar man inte upp sonen historia om inlärningsvårigheter, han bekymmer i skolan och hans mentala krasch.

Den är inte intressant...

Jag tycker att det är helt i sin ordning att myndigheterna bryr sig,men när jag skrek högt var det ingen som brydde sig. 

Min oror har inte varit intressant,då jag är BARA mamma.

Och så kom det en anmälan och hela apparaten är i gång.

Att JAG inte hade tänkt på det. Då hade jag banne mig gjort detta ( anmälan ) för länge sedan.

Nu utfrågas vi,granskas,sonen granskas och inte en ända gång har vi sagt nej.

Ändå så har vi behandlats ut i från att vi lurar samhället och försöker gömma sonen????.

Så säga vad man vill om livet,men i bland är den hårdare än planerat.

Nu har en myndighet gett oss kredit för vår öppenhet och insett att de kanske är ute på fel spår.

Vi behöver hjälp,men av vilken anledning går åsikterna i sär.

Även om det nu uppdagas något vi inte visste så köper jag inte denna bärsärkargång.

Men nu är jag ju bara MAMMA och ska vara jäkligt glad att de inte satt dit oss tidigare(?!).

Nästa vecka så får vi veta mer om hur usla vi är som föräldrar.

Tills dess så njuter jag av mitt föräldrarskap och kan säga...

JAG ÄR STOLT MAMMA TILL EN UNIK SON!!

JAG ÄR STOLT MAMMA TILL EN UNIK DOTTER!!

Eder Viola