Jag inser att varje historia har 2 sidor,allt beror på vem som berättar.

I dag ska jag vara lite mer saklig...eller kanske bringa en bild av vår historia.Utan att hänga ut sonen.

Sedan barn har sonen varit unik och speciell, som alla barn. Han passade inte alltid in i skolans värld då han använde andra ögon än sina jämnåriga.

Sonen är en tänkare och filosof vilket jag anser vara en styrka. Det finns uttryck som han myntat bara genom att uttrycka sin tanke om en händelse.

När hans kära farfar i slutet av sin liv låg hemma och farmor i fråga hade ingen kunskap hur farfar hade tänkt hur han ville ha det när han var död.

Sonen ställer en rak fråga till sin farfar

- Ska du brännas eller grävas ner? Farmor undrar och vi får nog ingen mat om du inte svarar.

Eller frågan jag fick en morgon,då jag vaknat sent och jäktade på.

-Är det mitt fel att vi är sena?

- Nej ,svarade jag

- Men varför ska jag lida för det och må dåligt?

Han har alltid gått sin väg och uttryckt sina tankar och haft sin speciell stil.

Den stil som i dagarna har legat honom i faten,just för man utifrån han stil har gjort en bedömning på vad han har för status.

Av någon konstig anledning tar man inte upp sonen historia om inlärningsvårigheter, han bekymmer i skolan och hans mentala krasch.

Den är inte intressant...

Jag tycker att det är helt i sin ordning att myndigheterna bryr sig,men när jag skrek högt var det ingen som brydde sig. 

Min oror har inte varit intressant,då jag är BARA mamma.

Och så kom det en anmälan och hela apparaten är i gång.

Att JAG inte hade tänkt på det. Då hade jag banne mig gjort detta ( anmälan ) för länge sedan.

Nu utfrågas vi,granskas,sonen granskas och inte en ända gång har vi sagt nej.

Ändå så har vi behandlats ut i från att vi lurar samhället och försöker gömma sonen????.

Så säga vad man vill om livet,men i bland är den hårdare än planerat.

Nu har en myndighet gett oss kredit för vår öppenhet och insett att de kanske är ute på fel spår.

Vi behöver hjälp,men av vilken anledning går åsikterna i sär.

Även om det nu uppdagas något vi inte visste så köper jag inte denna bärsärkargång.

Men nu är jag ju bara MAMMA och ska vara jäkligt glad att de inte satt dit oss tidigare(?!).

Nästa vecka så får vi veta mer om hur usla vi är som föräldrar.

Tills dess så njuter jag av mitt föräldrarskap och kan säga...

JAG ÄR STOLT MAMMA TILL EN UNIK SON!!

JAG ÄR STOLT MAMMA TILL EN UNIK DOTTER!!

Eder Viola

Men hur vet man allt man borde veta,när man inte vet det?

Vart ska man vända sig med frågor man inte visste man borde ha?

Och hur gör man för att inte göra om det man NU vet?

Familjen är granskad,en anmälan är gjord till sociatjänsten " Barn i fara"

Att vi granskas gör mig i och för sig inte något,för det finns inget att dölja.

Men vart ligger sammarbetet mellan myndigheterna? För mitt i all denna soppa pågår en annan utredning som med focus på sonens "handikapp".

Hur klara sig den mamman/pappan som är ensam om det här och har noll nätverk?

Vi har blivit fråntagna vår rätt att tycka,ge vår vinkling och komma med förklaringar och en önskan om förståelse.

Jag kommer inte bli trevlig,när jag själv har landat. Att sätta in alla resurser betyder inte då att man behöver bete sig som ett svin,bara för man är socionom. Vi är sammarbetsvilliga,men inte om vilkoren är detta att vi blir från tagna vår värdighet och självkänsla.

Jag överlever,men jag är inte lika säker på hur mina grabbar kommer att klara denna kris.

Skolan har fått eld i baken och ska nu göra allt för att det ska bli så rätt som möjligt för sonen.

När jag frågar vad planen är för dottern? Blev tystnade total....Hon  mår också dåligt och ingår i familjen. Fast det kanske kom som en överraskningen för vissa;-)

Men annars är det bra...Kram eder Viola

Jag är glad att hur jäkla hårt vindarna blåser,så har jag alltid kära maken vid min sida.

Han gillar inte allt som sker,men att han står pall utan att flippa ur det är en stor seger för oss.

Speciellt dagar då sonen har det tufft och vi får skit får många håll.

Man ska veta att man lever...eder Viola

  Om du tycker att min blogg är något att följa så tryck på knappen!

Jag uppdaterar efter förmåga och just nu är min förmåga väldigt god=)

Finns det något mer att tycka om mina rader finns jag även på

lillaviola@hotmail.com

eder Viola

Man får ju inte glömma att man är kvinna och en klok sådan ( viss ironi här).

Kaffe pausen kom in lite sent här,men nnu har jag fixa min kopp kaffe, 2 datorer står på och telefon ligger här brevid. Jag gör flera saker samtidigt=).

Men mest i tankarna har jag mitt kaffe och blicken riktad ut i genomfönstret.

Här jag jag fånga upp vilsna tonårspojkar i sonens närhet som missat vart skolan ligger. Nu har de fattat jag jobbar här och att jag har bra ögon...

Min egen son tycker väl inte att det är så himla kul att mamma ser allt,undervisningen är till 99% förlagd på skolans område och inte längs gatan genom stan.

Och jag tror inte kiosken och pizzerian är en del av skolplanen.

Det syns så väl när de är ute på egna uppdrag och uppdrag som skolan gett dem.

Men jag jagar dem inte utan småprata lite och oftast lommar de tillbaka till skolan efter en stund skitsnack. Sonen kommer förbi när det är tungt i skolan och drar inte i väg som har gjorde förut.

Med andra ord så är mitt jobb ett himla bra jobb=). Rasten är till ända och jag ska väl göra lite annan nytta än att pausblogga.

Kram eder Viola

Jag kan ibland önska mig en egen liten butler...som uppfyller min önskan när jag ber om den.

  Som  tex om jag önskar mig en kopp thé så här på kvällskvisten. Men nu har jag ingen butler som frågar mig det,så det blir helt enkelt så att man får fixa det själv!

Kära maken jobbar eftermiddag/kväll,dottern slutkörd och tyst efter simträningspasset och sonen glider runt på sin skateboard och förväntas snart hitta hem. Ja livet är tungt för mig som MÅSTE göra mitt thé själv...Tur man är en händig kvinna=).

Natti natti på er/ eder Viola

Hej!

Det blir väl inte så mycket skrivet som är vettigt,men än att jag nu håller på att bli "sams" med den nya bloggen.

Den är enkel för mig och jag är glad att jag får välja lite...Nu är det min unga dotter som är i täten med sitt bloggande. Hon har gjort denna upptäckt,med bloggandet.

Mitt mål är att till 1 april ska hela flytten vara klar!

Kram på er tills dess/ Eder Viola

Hejsan!

Jag jobbar vidare med den tanken att jag ska flytta min blogg hit. Men jag vill bekanta mig med hela designordningen som är annorlunda om man jämför med blogg. se

Jag vill inte ändra mig, utan genom möjlighet att lösenordskydda vissa inlägg som fick mig att flytta hit.

Som sagt jag bekantar mig....

Kram eder Viola